Välkommen till Centrumkyrkan,
Mariannelunds frikyrkoförsamling

Det är fullbordat

På grund av den rådande situationen kan vi inte fira gemensamma gudstjänster under påsken 2020. Pastor Björn Holm har därför skrivit betraktelser till påskens dagar som du kan läsa nedan. Klicka på Spara PDF för att ladda ned alla påskens betraktelser på en gång.

Joh 19:30
När Jesus hade fått det sura vinet sade han: »Det är fullbordat.« Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.

Min bild av himlen är en stenmur. Jag har aldrig varit lockad av gator av guld, eller förtjänstfulla stjärnor i kronan. De finaste platserna vid bordet får gärna ges åt dem som vill ha dem. För min del längtar jag bara efter att få sätta mig strax innanför porten, med ryggen mot stenmuren och veta att det är färdigt; att kampen är över. Inga fler vassa stenar att snubbla över, ingen mer oro för att mitt dåliga omdöme ska leda mig på villovägar. Jag är hemma.

Alla bra berättelser bedöms utifrån slutet. Så länge den pågår kan ingen säga vart det hela tar vägen. Först när sista ordet är sagt kan man avgöra hur det blev.

I dessa korta rader återger aposteln Johannes crescendot i berättelsen om Gud och människan. Det är en förvånansvärt stillsam scen. I hans beskrivning finns inga höga rop, ingen dånande jordbävning; bara tre knappt hörbara ord, som trots allt ekar genom himmel och jord: Det är fullbordat.

Här slutar berättelsen om en vilsegången mänsklighet, som slitits sönder i sin strävan efter en frid som gått förlorad. Här slutar berättelsen om en Gud som i uppriven sorg sett sina älskade plågas under syndens och dödens obarmhärtiga styre. Den sorgen kan anas i Jesu klagan över Jerusalem, när han sätter ord på en smärta som går bortom hans mänskliga erfarenhet och in i Guds egen längtan: ”Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.” (Luk 13:34)

På Korset finner ropet sitt svar. Nu är priset betalt. Segern är vunnen och i den Korsfästes utsträckta armar permanentas vår plats i Guds öppna famn, som han själv lovat innan han fängslades: ”när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig” (Joh 12:32). Det är fullbordat. Det sista ordet är sagt och berättelsen läggs till vila.

Men samma ord som markerar slutet på en berättelse blir också början på en annan – en berättelse som sträcker sig ända in i Evigheten. ”Korset är inte ett hemskt slut på ett lyckligt liv. Det står i början på gemenskapen med Jesus Kristus.” (D. Bonhoeffer). De sista orden är också de första. Korset har blivit världshistoriens eviga mittpunkt, och var vi än går från den punkten går vi i Mästarens sällskap, inneslutna i Hans nåd och försonade genom Hans blod.

Just nu är det mycket som är osäkert i vår värld, men vi behöver inte vara rädda. Vid vår sida går en som vet hur berättelsen slutar, och ingenting kan någonsin rycka oss ur Hans hand. I ljuset av Hans kors kan vi möta nuet med tillförsikt och framtiden med hopp. Vägen kanske blir lång, men jag vet att han går före för att bereda en plats åt mig vid stenmuren, där jag i överflödande tacksamhet får konstatera, Guds Lamm till ära, att det är fullbordat.

Vi ber:
Jesus Kristus, du som är A och O,
den förste och den siste, början och slutet,
vi sträcker oss nu mot dig i tacksamhet.
Mitt i vår vilsenhet grep du oss och gav oss ett hem, trots vårt förakt älskade du oss och gav oss förlåtelse, och ur vår skam lyfte du oss och gav oss din härlighet. Vad som än möter oss i livet förblir du vårt hopp, vår ära och vår älskade Herre.

I Jesu underbara namn
Amen

0 kommentarer

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *